Kapten Wingren

 

Berättelser om sjömanssläkten Wingren

Denna sida och underliggande sidor är ännu inte publika. Vi samarbetar med Oskarshamns Sjöfartsförening för att få den kompletterad och bestämma om publicering. Kanske blir det en bok som berättar om Olof, hans bror Johannes, Johannes son Carl och Olofs söner Ragnar och Arthur. Alla kaptener med namnet Wingren. //Mikael 2020-02-29. 

Kapten Wingren

Vad styr en människas liv? Varför valde vi just den banan? Är det någon som hjälper oss i våra livsval?

Dessa frågor är centrala i våra liv, det var de också för våra förfäder - och förmödrar! Boken som vi arbetar med vill beskriva de ättlingar till den gamla skolläraren Ola Åkesson som på grund av sin religiösa övertygelse valde den bana som var viktig för honom, att kunna påverka många att följa den kristna tron. Namnet Wingren tog han från bibelordet Jesu sade: Jag är vinträdet I ären grenarna.

Av dessa Win-grenar har det sedan vuxit en mängd mindre grenar och vårt släktträd innehåller nu långt över 400 ättlingar!
Många grenar har valt lärayrket eller prästyrket, många har arbetat som handlare, säljare, ingenjörer mm.

I denna bok vill vi lyfta fram de som kan kalla sig Kapten Wingren eller varit aktiva inom sjöfart.

När man blir äldre vill man ofta minnas tillbaka på sitt liv, men också på det som man fått berättat av äldre generationer. Inom Wingrens-släkten har vi förmånen att det finns många fotografier bevarade, detta beroende på att det funnits fotografer i släkten, Karolina Wingren med dotter Helfrid och hennes man Edvin Ekblad var fotografer och de var säkert inspirationskällor för kommande generationers fotointresse.
På hemsidan Wingrens.se finns mycket beskrivet om ättlingarna till Ola Wingren, sidan utvecklas, fylls på med fakta, berättelser och bilder. 

Som kapitelindelning föreslår jag:

1. Ola Wingren
2. Johan Wingren
3. Olof Wingren
4. Carl Wingren
5. Ragnar Wingren med info också om Ade och Johnny ej klar!
6. Arthur Wingren ej klar!
7. Sven Wingren kan vara klar?
8. Olofs Förteckning
9. Fartygen
10. Epilog

1. Ola Åkesson Plåtslagare Wingren

Skolan i Ripa bild från 1950 och den gamle skolläraren Ola Wingren.

Ola Åkesson föddes 13 juni 1807 i Jämshög. År 1825 arbetade han som dräng vid Lörby i Mjällby församling. Ola lärde sig sedan skomakariyrket och fick senare tjänst som sådan yrkesman vid Kungliga Flottan med namn av Båtsman Nr 314 Plåtslagare. År 1830 gifte han sig med Pernilla Johannesdotter, född 15 mars 1810. Paret var bosatt i Hosaby Björke av Mjällby församling, där Ola, då han inte var i tjänst arbetade som skomakare. Ola tycks han ha funnit skomakeriyrket tomt och trist och ville göra något som han ansåg viktigare i livet. Därför flyttade han med sin familj år 1843 till Onslunda i Skåne, där han fick anställning som folkskollärare och samtidigt tog sig namnet Wingren. I Onslunda stannade familjen till år 1851 för att sedan flytta till byskolan i Ripa i Åhus församling. Den 17 juni 1853 tog han folkskollärareexamen vid Lunds seminarium. Familjen stannade i Ripa i många år. När hustrun Pernilla avled den 24 juli 1872 blev situationen annorlunda och året därpå avgick Ola Wingren med pension och flyttade då tillsammans med dottern Nilla och hennes dotter Ida till Gammalstorp, där han bodde till sin död år 23 maj 1888.

Familjen bestod av Ola och Pernilla med barnen Helena (1832), Nilla (1834), Betty (1837), Johan (1839). De första fyra barnen föddes i Mjällby medan sönerna Olof (1843 och Gustaf (1848) föddes båda i Onslunda.
Här kommer vi främst att berätta om Johan och hans son Carl, samt Olof med sönerna Ragnar och Arthur vilka alla valde yrken med anknytning till sjöfart.

2. Johan Wingren

Johannes Olsson Wingren föddes 16/8 1839 och avled 1/7 1873. Gift med Karin Håkansdotter som var född 12/9 1839 och avled 3/2 1919

Johan Wingren var min farfars farbror, han föddes i Mjällby, Hosaby, 16 augusti 1839. Det finns ingen muntlig tradition från den tiden, jag försöker beskriva honom utifrån några gamla släktdokument och vad man kan hitta i kyrkböcker och gamla tidningsnotiser.
Hans far var Ola Åkesson född 1807 och mor hette Pernilla Johannesdotter. Ola var skomakare men tog också värvning som båtsman och fick då namnet Plåtslagare, vilket alla båtsmän hade haft som bott i torpet i Hosaby. Av gamla släktdokument framgår att Ola var allvarlig och djupt religiös. Han ville uträtta något större än att laga skor, av husförhörslängder framgår att han hade god kunskap i att läsa och skriva, det ville han utnyttja och flyttade därför till Onslunda i Skåne där han fick arbete som folkskollärare. I samband med detta tog han sig namnet Wingren vilket ska härledas ur Jesus ord "jag är vinträdet ni är grenarna".
Om Pernilla sägs det att hon var mer lättsam och var snabb i replik och hade humor.
Alltnog, Johan föddes 1839 som nummer fyra i syskonskaran, Helena, Nilla och Betty var hans systrar. 1843 flyttade familjen till skolhuset i Onslunda, där Olof föddes 1843 och min farfarsfar Gustaf 1848.
Jag tror att Johan fått lite av allvaret och gudstro från sin far, men förhoppningsvis lite humor och ett lättare sinnelag från modern.

Efter 8 år i Onslunda flyttar familjen 1851 in i skolhuset i Ripa, Åhus. Under de första åren i Ripa studerar Ola vid Lunds seminarium och tar folkskollärarexamen. Barnen får säkert hjälpa till med allt det kan göra hemma, hugga ved ta hand om höns och grisar mm. Vid denna tid var Johan snart vuxen, vilket man ansågs vara när man konfirmerats. Kanske längtar han därifrån och söker sig därför till sjön. 1857 står han skriven som sjöman i husförhörslängden. Han bor också en tid i Sölvesborg hos släktingar kanske någon av systrarna.
Johan står skriven i Ripa från 1857 till 1863. Under de senare åren studerade han vid Navigationsskolan i Karlshamn, där han 28 april 1863 tar styrmansexamen. Samtidigt har han lärt känna sin blivande fru Karna Håkansdotter, senare kallad Karin. Karin bor och arbetar i Sölvesborg.
Hösten 1863 gifter sig Johan och Karin och flyttar till Karlshamn. I Karlshamn är det nog lättare att få arbete som styrman. Johan tar sikte på att bli sjökapten och så blir det också. 1865 står han skriven som sjökapten i husförslängden. Familjen bor inte lång tid i någon lägenhet, ibland bara något halvår. Under åren i Karlshamn föds Carl 1864 och Axel 1866.
1867 flyttade familjen till Sölvesborg och där föds Agnes 1868 och Seth 1870.

Fartygen

Den unge sjökaptenen får till den början under några år föra slupen Ossian, som främst verkar ha gått i kustfrakt, många gånger till Stockholm. Men även till Göteborg, där man i april 1865 kunde köpa potatis vid Franska tomten. Se annonsen!

Det var inte utan vedermödor man framförde segelfartyg, några exempel:

Slupen Ossian, kapten Wingren, med last af sill och fisk, har  2 augusti 1865 inkommit till Carlshamn för svårt väder. Fartyget hade förlorat segel m. m.	3 september 1866 Skeppsbrand vid Skeppsbron i Stockholm. Skorstensbrand hade utbrutit. Elden kunde släckas utan större skador.

Man annonserade i tidningar för att få frakter. Detta motsvarar vår tids långtradare. 29/9 1866 Till Carlshamn, Pukavik och Sölvesborg är genast sjölägenhet för fraktgods med slupen Ossian, kapten Wingren. Närmare meddelar B Nerman Skeppsbron Nr 44.   Till höger bild på en slup källa Wikipedia

Av en tidningsnotering kan man se att Johan förde slupen Ossian åtminstone till 12/10 1866. Troligen fortsatte han med slupen Ossian tills han fick ta hand om skonerten Jenny omkring 1868. 

Skonerten Jenny

Jenny (I) strandad i maj 1862
Den ursprungliga skonerten Jenny byggdes 1851 på Björnö av skeppsbyggmästaren Olof Svensson och fick namnet Björn. Johan Ludvig Rosén förvärvade skeppet samma år och bad att få namnet ändrat till Jenny (efter äldsta dotterns namn), vilket godkändes. I Post- och Inrikes tidningar den 23 maj 1862 berättas om en svår dimma utanför Sandhammaren natten mellan den 14 och 15 maj varvid fyra fartyg strandade. Ett av fartygen var Jenny från Mönsterås med B. Ahlqvist som kapten.

Jenny av Mönsterås (II)
Rosén lät 1863 bygga en ny skonert med samma namn - Jenny (II) på Nynäs skeppsvarv utanför Mönsterås med Samuel Nilsson som byggmästare. Befälhavare blev först B.A. Ahlqvist, som även hade varit kapten på den förolyckade Jenny (I). Han blev senare ersatt av G.O. Bergström.
Enligt notis i tidningen Kalmar från 12 november 1864 berättas om en storm den 5 november då skonerten Jenny av Mönsterås hade drivit till sjöss vid Grimskär utan att ha blivit återfunnen.

Fartyget måste dock hittats då det enigt uppgift år 1868 såldes till ett rederi i Sölvesborg. Här följer åren i Sölvesborg med kapten Johan Wingren. Några tidningsnoteringar utgör källa:

Stockholm 25/5 1869 kapten Wingren, Jenny från Sölvesborg.
	För att göra sjömanslivet trevligare så gjorde man säkert sällskap i mån av möjlighet, detta kan man utläsa från en notis: Stockholm 3/9 1870, Tre fartyg i Stockholm alla från Sölvesborg: Löparen kapten Andersson, En och Två Bröder, kapten Larsson och Jenny, kapten Wingren.
Carlshamn 18/12 1870 inkom skonerten Jenny med kapten Wingren. På resa från Sölvesborg till Gävle med last av brännvin, efter att legat fastfrusen i skärgården i 8 dagar. Resans vidare fortsättande under de närmaste dagarna eller veckorna synes omöjlig, då fast is nordvart från Öregrund betäcker farleden.

Den sista notisen jag hittat med kapten Wingren och Jenny är daterad 21/7 1871. Därefter är det på barken Rosalie vi finner honom.
1880 fick fartyget sin siste ägare – handlanden Elof Magnusson i Pukavik. Natten mellan den 22 och 23 juli 1890 grundstötte hon på Gisselöre strand efter att ha sökt lä för storm och dimma. Därmed blev hon vrak och såld för upphuggning. 

Faror och oro
Bakom de korthuggna tidningsnotiserna anar man ett dramatiskt sjömansliv med många faror som stormar och dimma. Det kunde säkert gå flera veckor innan anhöriga i hemmahamnen fick besked huruvida maken eller fadern befann sig i säkerhet eller hade förolyckats. Den oron kan man bara ana. En stor del av texten om Jenny är hämtad från Mönsteråsbloggen

Barken Rosalie

11/7 1871 blev Johan Wingren kapten på barken Rosalie som ägdes av N Holm Sölvesborg. Detta fartyg var betydligt större än skonerten Jenny och säkert ett viktigt steg i Johans karriär.

 
3 Mastade Barken Rosalie av Sölvesborg var byggd i Newberryport, USA, år 1856 och mätte ca. 586 engelska tons. Byggnadsmaterialet var ek på kravell. (Bilden får ses som en exempelbild och visar Barken Hilda byggd 1874 för Liljedahls Läderfabrik i Sölvesborg)

Johan seglade Rosalie under åren 1871 till 1873. Många resor till England och USA, vilket man kan se i tidningsnotiser. 
Rosalies sista resa i februari 1873 blev det mycket dramatisk. Under resan med spannmålslast från Baltimore mot Londonderry råkade man ut för mycket hård storm, som till slut fick fartyget att haverera och ta in vatten.
Den 5 februari 1873 blev man tvungna att överge skeppet. Till all lycka kunde hela besättningen räddas och tas ombord på North Star och bli ilandsatta i Liverpool.

Ett fartyg i storm som liknar Rosalie. (Källa Fotoarkivet/Regionsmuseet Kristianstad)

Man kan anta att upplevelsen med Rosalies haveri drabbade Johan hårt. Att misslyckas som kapten är nog mycket svårt att hantera. Dock måste det känts bra att ingen omkom i den svåra situationen.
Det finns inga noteringar om vad som hände efter haveriet i februari 1873, men det vi vet är att Johan avled 1 juli samma år.
Han efterlämnade änkan Karin med fyra minderåriga barn, Carl 9 år, Axel 7 år, Agnes 6 år och Seth 3 år. I dödboken står som dödsorsak "Kroniskt hjärtlidande förenat med sinnessvaghet", han kanske hade "svagt hjärta", i stället för "sinnessvaghet" gissar jag att man idag skulle säga depression, vilket inte är så svårt att förstå i hans situation. Johan blev bara 33 år.

Familjen höll ihop men hade det nog ganska svårt. De flyttade runt i Sölvesborg, under åren 1874 till 1894 flyttar de nio gånger! Troligen fick man hjälp av släktingar där, Johans systrar bodde staden, kanske brodern Olof kunde stötta familjen.

1894 har Axel etablerat sig som handelsman och bor i hus 107, motsvarar idag adress Hästtorgsgatan 2. Hit flyttar också Karin (Marketenterska), Carl, Agnes och Seth. Karin blev hela 80 år och avled 3 februari 1919, fortfarande då med adress nr 107 så de sista åren fick hon äntligen lite ro.

Äldste sonen Carl blev sjöman som fadern, man kan nog ana att hans farbror Olof hjälpte honom med detta. Mer om Carl i kapitel 4. 

Innergården vid hus 106-107. Så såg det nog ut när Johans änka Karin med familj bodde där runt sekelskiftet. Kanske är det Agnes Wingren vid brunnen?
Foto O Halldin före 1906. Via Jan Erik Hardebo februari 2020

3 Olof Wingren

Olof Wingren föddes 20/10 1843 och avled 12/6 1941. Gift med Hulda Pettersson som var född 23/12 1853 och avled 13/3 1907 Fotot är taget 1917, jag tycker den visar på en stark man med mycket livserfarenhet. Han är 74 år där. Olof var yngre bror till Johan, han föddes i Onslunda 1843, när han var 8 år flyttade familjen till Ripa skolhus. Där växte han upp, fick hjälpa till hemma och på närliggande gårdar. Olof blev skomakare men kände att det inte var hans "bana" utan gick till sjöss som så många andra unga pojkar. Olof blev dock sjön trogen i nästan hela sitt verksamma liv. Det kan du läsa i hans egen berättelse i kapitlet "Olof Wingrens Förteckning". Jag vill dock berätta lite om det han inte skriver om.

Olof var en mogen man på 37 år när han gifte sig med sin Hulda 10/3 1880. Han fortsatte som kapten på diverse båtar men var hemma emellanåt. Detta resulterade i att familjen växte med barnen Ragnar 1881, Gunhild 1884, Arthur 1887 och Johnny 1888.

Familjefoto från ca 1890. Gunhild, Hulda med Jonny i knäet, Ragnar, Artur och Olof

 

 

När Huldas mor Christina blev änka 1887 flyttade hon in hos Olof och Hulda. Det var vanligt på den tiden att man tog hand den äldre generationen på så vis. Christina avled 1894 och bara sex år senare dog hennes barnbarn Gunhild, 16 år gammal efter en lunginflammation. Ytterligare sju år senare dog även Hulda 1907. Det är märkligt att dessa tre kvinnor i tre generationer avlider inom en tidsperiod av 12 år. Man kan förstå att det var mycket sorg att bearbeta i Olofsgården.

Tregenerationer, Christina med dottern Hulda och barnbarnet Gunhild.

Fler barn i Olofsgården

Det blev fler barn i Olofsgården under början av 1900-talet. Olof fick ett barnbarn Adrian 1903-11-16, det var Ragnar som var far till Ade som han kom att kallas. Ade bodde hos sin mor Ada Östlund till 1909 då hans farfar Olof tog till sig pojken som fosterbarn. (Begreppet adoption fanns inte då). Varför Ade flyttades från sin mor vet vi inte, men han blev väl omhändertagen hos farfar. I samband med Huldas sjukdomstid kom Sjuksköterskan Anna Farmansson att finnas i hemmet och 1908 står hon skriven som hushållerska på Olofsgården. Anna var säkert en viktig person för Ade när han i januari 1909 byter sitt invanda liv i Stockholm mot något helt nytt i Oskarshamn. Man får hoppas Anna hade tid och möjlighet att ge pojken en kärleksfull miljö!

Så går det några år men 1913 kommer ytterligare ett barn till världen. Anna Farmansson föder 1913-04-11 dottern Anna Olofina i Örebro. Ina som hon kom att kallas lever sina första två år som fosterdotter till en familj i Tranås. 1915 beslutar sig Olof Wingren för att erkänna faderskapet och tar henne till sig. Kanske det inte var så lätt att ha en liten flicka springande i huset och mamma Anna bor inte längre hos Olof så 1919 flyttar Ina till sin mamma som bor kvar i Oskarshamn. Jag gissar att hon kunde vara hos både mamma och pappa men var skriven hos Anna. Anna försörjer sig genom att driva ett pensionat, gissningsvis finansierat av Olof. Både Ina och Anna flyttar efterhand till Stockholm där de bor livet ut.

 

1909. Inez Johnys fru, Olof och Adrian.

Ina (Olofina med Inez Wingren, Johnnys fru. Ina föddes 11/4 1913 och dog 28/8 1983. Hon gifte sig med Bengt Reuterskiöld 1965. (född 1893, död 1966). Inas mamma hette Anna Farmansson (f 6/7 1869 d 27/2 1953)

Samhällsengagemang

Olof Wingren var en starkt engagerad medborgare i Oskarshamn, han var aktiv inom stadsfullmäktige, drätselkammaren och hamnstyrelsen. Han hade sinne och blick för hur man skulle gå till väga, granskade gärna frågor med klokhet och lugn vilket medverkade till att kloka och långsiktigt bra lösningar kom på plats. Han hade känsla för de som hade det svårt i samhället och hjälpte till både via stadsfullmäktige och andra officiella vägar. Dessutom bidrog han med ekonomiskt med donationer mm. Han såg till att Oskarshamns privata förlossningshem kom till stånd,  genom att skänka fastigheten för detta ändamål.

1917 donerade han 50.000 kr till staden för uppförande av fastigheter, avsedda att uthyras till barnrika arbetarefamiljer mot låg hyra. Från fastighetens avkastning skulle medel gå till driften av Förlossningshemmet, kyrkans diakoniverksamhet samt till kläder för fattiga barn. (50.000 kr 1917 motsvarar ca 1,6 Mkr 2020 enl KPI.)

4 Carl Wingren

Carl Wingren

Harry och hustru Augusta

Carl Johan Mauritz Wingren föddes i Karlshamn 22/9 1864. Föräldrar var Kapten Johan Wingren och Karin Håkansdotter. Carl var äldsta barnet i en syskonskara av fyra, Carl, Axel, Agnes och Seth. År 1867 flyttade familjen till Sölvesborg, där de två yngsta syskonen föddes. Johan Wingren dog 1873, bara 33 år gammal, familjen bodde då på Nr 44 i staden, motsvarar Skeppargatan 15 idag. Man kan anta att Carl fick bli "vuxen snabbt". Han valde sjömansyrket efter sin far, troligen stöttad av sin farbror Olof Wingren i Oskarshamn. Carl kom senare också att tjänstgöra på Olofs fartyg.

Vykort Hästtorget tidigt 1900-tal. Det vänstra huset är troligen det hus Carl med familj bodde i. Adress idag Repslagaregatan 6a.

År 1894 omnämns han som styrman, han bor då hos sin bror Axel Wingren i Nr. 106-107 (motsvarar Hästtorgsgatan 2 idag).

Vid folkräkning 1900 bor Carl Augusta och Harry i hus 121 b. Carl måste ha ägt huset då han annonserar ut det i juni 1901. I 122 b bor Helena och Sven Johansson dvs Carls faster o farbror.

Carl gifter sig 24/1 1897 med Augusta Anna Sofia Petersson. De flyttar till nr 121 b (motsv. Hästtorgsg. 9 parkmark idag). Augusta var född 1864 (död 1943). 1902 flyttar de till Nr 109b, skriven som sjökapten (motsvarar Hästtorget Repslagargatan 6 idag). 1904 flyttar de till Nr 170, där står Carl som ägare 1906, troligen är detta Nygatan 16 b, se foto nedan. De får bara ett barn, sonen Harry Wingren född 1898 i Sölvesborg. Harry levde ensamstående och var lantmätare i Göteborg. Tyvärr har vi inga ättlingar efter vare sig Carl eller någon av hans syskon. Harry dog 1971.

Klicka här för att se hela staden 1876. Jämfört med idag se Hitta.se

Carl Wingren som ung.

Augusta Wingren med Hulda Wingren, Olofs fru.

Tiden hos Olof Wingren och Rederi Orion

Olof Wingren som var farbror till Carl, verkar ha tagit väl hand om Carl med familj. Det framgår av fotografier att fruarna Augusta och Hulda umgicks. Kapten Carl Wingren framförde många av Rederi Orions fartyg.

• Först S/S Tekla ca 1896-98
• Därefter S/S Seaton, som senare under Kapten Wessman på resa från Hull till Malmö med last av kol, ledsamt nog gick bort med man och allt. 
• År 1900 S/S Mercurius
• 1913 S/S Orion tills hon under kriget upplades i Oscarshamn och tillsammans med ångaren S/S Cairo såldes till Thulebolaget i Göteborg.
• 1918 S/S Ariel, då Olof sålde fartyget och under några år bedrevs ingen sjöfart. Under den tiden försöker Carl att starta egen rörelse se nedan.
• 1922 Kapten Carl Wingren blev befälhavare på den nybyggda S/S Gunnel. Tyvärr blev han sjuk och då fördes fartyget omkring ett år av kapten Cederblad. Detta blev Carls sista fartyg eftersom avled i tjänst i Portugal i Port Leixoes (Oporto). Carl dog 8 mars 1925 och är begravd i Sölvesborg. Dödsorsak Congestion of lungs, akut lungsjukdom.

S/S Gunnel

År 1918 bildade fyra kusiner ett partirederi bestående av Carl Wingren, Sölvesborg, handlaren Hjalmar Carlström, Sölvesborg, handlaren Reinhold Wingren, Hällevik och rådman Johan Wingren, Oskarshamn. De köpte fartyget Dagny. Under ca fyra år ägs fartyget av detta rederi, dock ändras ägarförhållandena under åren. 1922 säljs Dagny till Branteviks. Carl återgår till Orion och tar över S/S Gunnel.

I Blekingeboken 1981 finns under "Fartyg i Sölvesborg" förtecknat att skonerten Dagny inköptes 1918 av sjökapten C Wingren. Fartyget sålt till Brantevik 1922. Vidare att 3-mastskonaren Harald år 1916 inköptes av Carl J Wingren. Skutan sänktes den 5 maj samma år av en tysk ubåt i Nordsjön.

Min fars kusin Ingrid Qvistgaard 1908-2007, dotter till rådman Johan Wingren i Oskarshamn, berättade om hur hon reste mellan Oskarshamn och Sölvesborg som sex-åring. Detta måste alltså hänt 1914. Hennes mamma Signe tog med sig Ingrid till ångbåten i Oskarshamn, ombord på båten gjordes det upp med en hyttstäderska att denna skulle se till flickebarnet under resan. Allt gick bra, men ångaren var lite tidigt i hamn i Sölvesborg, där hennes farbror Reinhold (min farfar) skulle möta upp på kajen. Ingrid var dock inte rådlös, hon sa till några som stod på kajen: "När farbror Reinhold kommer så säg till att jag har gått till farbror Calle"! Förmodligen gick hon då just till huset på fotot nedan. Lite senare kom Reinhold och de kunde resa till Hällevik. Det har hänt mycket på 100 år!

Carl Wingrens hus i Sölvesborg.  "Farbror Calles hus". Jag tror detta hus ägdes av sjökapten Carl Wingren. Adress Nygatan 16B. Fotot är taget på Skogslyckegatan ner mot Järnvägsgatan och i bakgrunden syns hamnkranen. // Foto Mikael Wingren 2004.

Från vänster Carl, Axel och Seth. Barnet är Harry. Saknas på bilden gör hustru Augusta och systern Agnes.

5 Ragnar Wingren

Ragnar Wingren sittande till vänster på stol i andra raden. Han lär vara den siste skepparen på G D Kennedy som senare bytte namn till af Chapman. (Bild och information kommer från Peter Wingren)

Wikipedia: af Chapman byggdes som Dunboyne av Whitehaven Shipbuilding Company i Whitehaven i England för trafik på Australien för Charles E. Martin & Co i Dublin. År 1908 såldes hon åt Leif Gundersen i Porsgrunn i Norge för 3625 pund. 1915 såldes hon till Emil Knudsen i Lillesand och samma år vidare till Rederiaktiebolaget Transatlantic för 7500 pund.

Transatlantic bytte skeppets namn till G.D. Kennedy, efter en av initiativtagarna till rederiet, George Douglas Kennedy, och byggde om fartyget för användning som skolskepp. Hon fick registernumret 5734 och signalen JVKL. Hon hade då Göteborg som hemmahamn, plats för åtta befälselever och seglade med frakt på oceanfart. Utbildningen ombord var tvåårig. Att kombinera fraktfart med utbildning var vanligt under denna tid. Hon seglade mestadels mellan Skandinavien och Australien.

År 1923 såldes skeppet till svenska flottan och ändrades till övningsskepp under namnet HMS af Chapman efter en av 1700-talets stora skeppsbyggare, Fredrik Henrik af Chapman (1721–1808). År 1934[1] togs hon ur aktiv tjänst. Fartyget inköptes 1947 av Stockholms stad och är sedan 1949 förtöjt vid Skeppsholmen och upplåtet till Svenska Turistföreningen som vandrarhem.

Af Chapmans historia

6 Arthur Wingren

Redare Arthur Wingren

Arthur föddes i Oskarshamn den 12 februari 1887. Efter praktik vid skeppsvarv i Tyskland och England utbildade han sig till ingenjör och utexaminerades från Chalmers 1911. Därefter fortsatte han praktiken i Tyskland och USA och även vid Finnboda Varf innan han 1915 återvände till Oskarshamn.
År 1918 köpte han tillsammans med några andra oskarshamnsbor Saltviks varv. Senare samma år hade han förvärvat aktiemajoriteten i bolaget. Verksamheten kom i gång och man började bygga skutor. Men som så många varv vid denna tid uppstod snart problem med lönsamheten och 1921 gick varvet i konkurs (läs mer om Saltviks varv via länk till Länspumpen 1988:3 på sidan 12 ).
Efter övertagandet av Torkel bildade Arthur Rederi AB Tellus den 15 februari 1934. Två år senare inköptes ångaren Torsten vilken emellertid förliste utanför Vinga i maj 1940.

Arthur Wingren var en varm förespråkare för motorseglare. Han ansåg att utbildning på segelfartyg borde behållas och han ordnade plats för tre elever på Gunilla. Arthur Wingren inköpte senare också systerfartyget Borgila.
Arthurs intresse för motorseglare tog sig också uttryck i att han från Sixten Groth i Sjötorp mottog Baltica (1940) och från Pukaviks Skeppsvarv Orion (1945), Ariel (1947) och Eolus (1948).

Arthur Wingren avled i mars 1953. Han var då 66 år gammal. Därefter upplöstes Rederi AB Tellus och fartygen såldes.

7 Sven Wingren

  
Från vänster, Håkan Wingren och Sven Wingren talar med guiden vi Ripa gamla skola 2004.

---

Nedanstående text är skriven av Per Wingren 2019. Den är hittills helt orörd av admin.

Komplettering: Sven Wingren var barnbarn till Olof Wingren och Arthur Wingrens tredje barn. Sven föddes i Oskarshamn 17/2 1943 och avled 14/8 2015 i Oxelösund. Han är begravd i familjegraven i Oskarshamn. / Mikael

---

Att som barn vid läggdags höra pappa berätta om sina äventyr och upplevelser till sjöss var en av barndomens höjdpunkter. Också i vuxen ålder, kanske på baksidan av huset med en kall öl i handen och lite jordnötter, höra pappa berätta om olika händelser kunde vara nog så spännande.
Tyvärr så minns jag inte allt som pappa berättade, mer än minnet av berättandet som sådant. Efter att ha funderat lite kom jag på några olika händelser som pappa måste ha berättat mer än en gång. Dessa återberättas med den reservation att det är så som jag minns historierna efter att pappa berättat dem.

Det låg i blodet att pappa Sven, Sven Wingren, skulle ut på sjön. Hans far Arthur var redare och hans farfar Olof hade varit sjökapten. Pappa var 17 år när han mönstrade på sin första båt. Första resan lär ha gått till Sydamerika.

Att i unga år gå till sjöss skapade vissa problem av praktisk natur. Att befinna sig på andra sidan jorden och kunna ta del av Kronans kallelse till mönstring var ett sådant exempel. Hörsammande man inte mönstringen så så vom polisen och knackade på dörren. Det var också vad som hände.
Ett par konstaplar knackade på min farmors bostad, där pappa också bodde, och frågade efter pappa. Farmor som alltid var noga med att göra rätt för sig och hade stor respekt för både lagen och polisen blev självklart orolig. Men sanningsenligt fick hon förklara att hennes son senast hon hade hört något från honom befann sig i Hong Kong och att det inte alls fanns något uppsåt att vägra mönstring eller värnplikt.
Uppgifterna var ganska lätta för polisen eller om det var Kronan att få bekräftade, så pappa slapp lagens långa arm mer än att han fick mönstra senare när han kom hem.
Historien kunde ha slutat där om det inte var så att även mönstringen i sig gav upphov till en fortsättning som kunde ha ändrat pappas framdida karriär.

När pappa väl skulle mönstra så hade alla jämnåriga i Lund där pappa bodde redan mönstrat det året. Pappa fick således passa på att mönstra i Göteborg ”mella två båtar”. Om det var för att pappa mönstrade med ”fel grupp” eller om det var för att efternamnet började på W som gjorde att han fick mönstra sist av dem alla vet jag inte.
Någon mönstringsförrättare hade raljerat över att pappa nog var lite utlänning och ”nu är det dags för skåningen att mönstra”. Detta hade gjort pappa både förolämpad och upprörd. Enligt pappa hade han gett förrättaren svar på tal och var väldigt tydlig med att han var svensk som alla andra i rummet och han dessutom var född i Oskarshamn och inte i Skåne.
När pappa sedan tilldelades var han skulle göra sin värnplikt blev han placerad i armén. Detta då alla andra platser ”var slut” och det var inte så mycket att göra åt då pappa dessutom var sist på listan. Pappa blev upprörd, med all rätta, för andra gången under mönstringen.
Han fick ha ett långt samtal med någon psykolog eller vem det kan ha varit för att förklara det orimliga i att en person som tjänstgjorde i handelsflottan och som skulle bli både styrman och sjökapten i sin värnplikt placerades i armen och inte i flottan.
Psykologen följde därefter med pappa in till dem eller de som fördelade platserna. Dessa upprepade att platserna var slut i flottan och att det var armén som gällde.
Psykologen harklade sig då och sa:
”Wingren säger han ska till flottan, och jag är nog benägen att säga att han har rätt.”
Pappa hamnade i flottan. Det förvånade nog alla på mönstringskontoret, utom honom själv. I flottan gjorde han en parallell karriär vid sidan om den yrkesmässiga och blev till sist örlogskapten som reservofficer.

De årliga repmånaderna, som till mitt förtret nästan alltid krockade med min födelsedag, var viktiga för pappa. I detta kunde han kombinera sitt intresse och kärlek för sjön och något annat som var viktigt för honom.
Att försvara vårt land och demokrati var för honom självklart. Pappa hade få principer med de han hade var orubbliga. Detta var en av dem.
Jag minns tex när Olof Palme blev mördad. Pappa tog detta nästan personligt och blev skitförbannad! Han såg det inte bara som ett mord, vilket i sig är illa nog, utan också som ett direkt angrepp mot hela vårt land och alla som bor här. Och då ska jag säga att det inte var så där jätteofta pappa blev förbannad men han var inte riktigt att leka med om han blev det. Pappa stod i köket och nästan skrek: - I Sverige mördar man inte statsministern!
I det ska också sägas att pappa sannolikt inte röstade på Palme, vilket i kontexten inte spelade någon roll. Och, det gjorde det heller inte för pappa.

Som sagt var repmånaderna viktiga för pappa. Som pojk var jag värdigt nyfikna på detta och vad pappa egentligen gjorde ”när han var inne i kriget”. Så, en dag frågade jag pappa: - Vart är det du åker när du övar på kriget? Pappa stannade upp i sin tanke eller vad han nu gjorde. Han spände blicken i mig och sa i en mening och i ett andetag: - Om fienden får veta var pappa är då dödar de din pappa och vill du att din pappa ska dö?
Jag behöver inte tillägga att jag aldrig mer någonsin frågade var pappa gjorde sina repövningar….

Men, pappa blev inte bara reservare i flottan utan styrman i handelsflottan och sedan också sjökapten. Dessa berättelser kanske inte innehåll så mycket krut och dunder eller annat som inponerar på en son, men några av dem minns jag ganska väl ändå.

På någon resa, jag vet inte när eller vart, var det en rätt otäck storm. Någon vajer på fördäck hade slitit sig och slog som en piska över båten. Pappa och några kamrater fick ta sig upp på däck och meter för meter närma sig vajern som rappade mot däck så att gnistorna bokstavligt flög trots storm och regn. Båten slog i vågorna och de fick mellan varje våg närma sig vajern och haka sig fast. Olyckan var framme och en av pappas kamrater togs av en våg och spolades över bord. Pappa trodde då att det var tack och adjö med honom. Men, men ibland finns en högre makt som vill annat. Hans kamrat spolades tillbaka till båten med nästa våg och han fastnade med benet i ett hål i relingen som var avsett för att vatten skulle rinna av. Killen klarade sig mot alla odds.
När jag nämnde denna historia för min mamma kunde hon bekräfta denna osannolika historia då hon också hört berättelsen och också tom träffat denna lyckosamma kille som klarade sig.

En annan historia utan dramatik, men faktiskt väldigt rolig, var när pappa på en av sina resor kom till Buenos Aires, Argentina. Han och en kamrat hamnade på någon bar nere i hamnen och kom i samspråk med en kille som bodde där. De berättade att de kom från Sverige, Sweden. Killen de nyss lärt känna sa att han hade en klocka från Sverige. Pappa och hans kompis förklarade lite snällt att klockorna kommer från Schweiz, Switzerland, men att de är från Sverige. Killen stod på sig och menade allvrligt att hans klocka visst kom från Sverige. Återigen förklarade pappa och hans skeppskamrat att det var skillnad på Sverige och Schweiz. Att de kom från Sverige och det är I Schweiz klockorna kommer ifrån. Killen gav sig inte och det slutade med att de gick hem till killens bostad en bit bort för att minsan få se på den svenska klockan med egna ögon. När de kom in hans bostad så ser de en stor Moraklocka mot väggen.
-Touché!

Högtider firades också ombort. Nyåret 69/70 var pappas båt i Israel och min mamma var också med på båten. Utanför hamnstaden Ashdod, som ligger några mil söder om Tel Aviv i Israel, låg båten ute på redden och väntade att få gå in och losssa och lasta då hamnen var full.
Nyårsafton kom och då alla båtar som låg utanför hamnstaden och besättningsmän kom från olika länder med olika tidszooner var det ett fyrverkeri utan dess like varje gång klockan slog hel timme. Detta då alla skulle fira just ”sitt” nyår. Det må ha varit så och kanske inget större problem om det inte var för att de olika båtarna och besättningarna hade det mycket dåliga omdömet att blockera de olika frekvenserna för radiokommunikation med nyårshälsningar mellan båtarna. Vad som fick pappa att riktigt lacka ur och gå in på radion och bokstavligt be de andra båtarna att hålla käften, milt sagt, var när de dessutom körde nyårshälsningar över den frekvens som var reserverad för nödtrafik. Vad han sa eller på vilket sätt vet jag inte, men tydligen fattade de andra galoppen och det blev knäpptyst på radion.

Några år senare kom jag till världen och då hade pappa redan gått i land för gott. Som liten hade jag som dröm att också gå till sjöss. Ödet ville dock annorlunda. Ett helt annat yrkesval gjorde jag. Men, båtar och skärgård var alltid en del av vår uppväxt. När jag sedan i vuxen ålder skaffade mig min egen fritidsbåt, en Winga 25, gjorde jag en kopia på min farfars redarflagga som han hade på alla sin fartyg. Flaggan satte jag i masten på min egen båt. Med det kände jag att cirkeln var sluten.

// Per Wingren

9 Fartygen

Nummer 1-15 rör de fartyg som Olof Wingren ägt.
16 till 20 rör fartyg som Carl Wingren ägt och 21 till 26 rör fartyg som Ragnar, Johnny och Arthur Wingren ägt. 

• Nr 1: Bazar 1878 – 1881, 1887 – 1888 Brigg 247 netto byggd 1833
• Nr 2: Eleonora 1881 - 1885 Fullriggare byggd 1863
• Nr 3: Wagola 1883 – 1885 Clipper byggd 1856
• Nr 4: Betty 1887 – 1898 Skonert byggd 1875 Oscarshamns Skeppsvarv
• Nr 5: Mårten 1887 – 1888 Skonert 170 brutto byggd 1856
• Nr 6: Cimbrishamn 1887 – 1888 Bark byggd i Hamburg 1863
• Nr 7: Saga 1894 – 1895 Brigg byggd 1875 vid Värnanäs Varv
• Nr 8: Thecla 1896-1898 Ångare byggd i England 1871
• Nr 9: Seaton 1898-1916 Ångare 1 250 ton dödvikt byggd i England 1871
• Nr 10: Margareta 1899-1907 Bark byggd 1879 vid Oscarshamns Skeppsvarv
• Nr 11: Mercurius 1900-1913 Ångare byggd i England 1868
• Nr 12: Cairo 1903-1915 Ångare om 2 400 tdw byggd i England 1882
• Nr 13: Alfa 1905-1907 Passagerarfartyg byggt i Göteborg 1871
• Nr 14: Orion 1908-1915 Ångare 1 690 tdw byggd i England 1883
• Nr 15: Ariel 1913-1918 Ångfare byggd i England 1883

• Nr 16: Edske Smit 1915-1916 En lång historia om ett litet fartyg som kapten Carl Wingren bara ägde några dagar men som ändå lade grunden tills hans fortsatta fartygsägande.
• Nr 17: Harald 1916, ett fartyg som ägdes av Carl Wingren en kort tid.
• Nr 18: Dagny 1918 - 1919, fartyget ägdes av Carl Wingren, Hjalmar Carlström, Johan Wingren och Reinhold Wingren.
• Nr 19: Pax - Verona 1917, ett fartyg som ägdes av Carl Wingren en kort tid.
• Nr 20: Erna 1918-1922, ett fartyg som ägdes av Carl Wingren.
• Nr 21: Siri 1918-1922, ett fartyg där Carl Wingren var redare en tid.

• Nr 22: Asynja 1919-1921, ägdes av Arthur Wingren, hon döptes senare om till Gunell, läs om Spökskeppet Gunell.
• Nr 23: Gunnel 1922-1939, ägdes några år av Olof som sedan överlät det åt sönerna Ragnar och Johnny.
• Nr 24: Torkel 1927-1954, ägdes av Olof till 1933 då det överläts åt sonen Arthur, ingick från 1934 i Rederi AB Tellus.
• Nr 25: Torsten 1936-1940, 1936 köptes ångaren av Rederi AB Tellus och fick namnet Torsten.
• Nr 26: Baltica 1940-1946,  byggt på Sjötorps varv, den 11 december 1940 inköptes fartyget av Rederi AB Tellus.

 

Krister Bång 2019 och 2020

Beskrivning om fartygen nedan är inte klara

M/S Baltica	Tremastskonaren Baltica tillverkades på Sjötorps varv 1940.   Förste ägare var AB Tellus i Oskarshamn. Reg. Nr.: 8456 Rederi: Rederi AB Tellus Byggår: 1940 Varv: Sjötorps varv. Sjönk 1963 sydost om Landsort.
M/S Gunilla	Motorseglaren Gunilla inköpt av Rederi Tellus 1940   Fartyget finns kvar som skolskepp Öckerö!
M/S Borgila	Motorseglaren Borgila inköpt av Rederi Tellus 1941   Fartyget finns kvar! M/S Borglia ligger i Stockholm ombyggd till fotostudio, man kan hyra henne för fester och  konferenser.
M/S Orion	Orion byggdes i Pukavik, Sverige som 1945. För Rederi AB Tellus. Tellus sålde fartyget till Danmark 1949. Fartyget användes under en tid för att dra timmer i Östersjön till 1974, då hon lades upp i Thisted, Danmark. Hon fördes till Storbritannien 1980 och restaurerades fullständigt med början 1985. Som en del av restaureringen ändrades riggen från den ursprungliga skonare till sin nuvarande som bark. M/S Orion finns kvar och heter idag "Earl of Pembrok"!
M/S Ariel	Albert Svenssons varv 1947. Nybyggda motorskonaren Ariel. Byggd för Red. AB Tellus, Oskarshamn. (Ing. Artur Wingren). Efter samma ritningar byggdes systerfartyget Eolus 1948. Reg. Nr.: 8852 Rederi: Rederi AB Tellus Byggår: 1947 Varv: Albert Svenssons varv, Pukavik Sjönk 1975 USA
M/S Eolus	Albert Svenssons varv 1948. Motorskonaren Eolus.   Reg. Nr.: 9031 Rederi: Rederi AB Tellus Byggår: 1948 Varv: Alb Svenssons varv, Pukavik Fartyget finns kvar! Upplagd på Malta på land och fungerar som restaurang, Black Pearl