Ombord på Borgila 20 december 2016

Tremastskonaren Borgila var den yngre av de två systrar som levererades av Oskarshamns Varv till Rederi AB Tellus i samma stad. Bakom detta rederi stod ingenjör Arthur Wingren som var en varm förespråkare för motorseglare. Om Wingren och hans rederi återfinns mer detaljer i historiken om systerfartvget Gunilla.
Borgila sjösattes den 31 maj 1941 vilket var senare än beräknat på grund av de svåra isförhållandena. Leveransen, som var planerad till den 15 augusti, skedde i stället den 16 september då ett 75-tal inbjudna gäster deltog i provturen. Man hade gott väder och loggade över 9 knop för maskin mot norra Öland. Efter ett uppehåll fortsatte resan under segel innan man åter kom till Oskarshamn och ankrade vid Grimskalledjupet där Borgila officiellt överlämnades av varvschefen för Oskarshamns varv, ingenjör Segerdahl till rederiet. Arthur Wingren uttalade sitt tack och överlämnade 500 kronor som gåva till varvets medicinkassa.
Borgila var varvets nybygge nr 286 och liksom Gunilla, konstruerad av f.d. fartygsinspektören, civilingenjör T. Bergman i Malmö. Fartyget var byggt till högsta klass i Lloyds med isförstärkning och dubbelbotten, Lastkapaciteten blev 376 ton. Den enda egentliga skillnaden mellan Gunilla och Borgila var maskinerierna. Gunilla hade en 3-cylindrig June-Munktell på 225 hk medan Borgila utrustades med en 6-cylindrig 240hk Polar diesel. Fartyget riggades som tremastskonare med bredfockrå och master av stål. Hon var inte gaffelriggad utan förde enklare Bermudasegel med en area om ca 280 kvadratmeter. I östersjöfart krävdes vid den här tiden en besättning av 8 man.
Sist, men inte minst, måste nämnas den vackra galjonsbilden skulpterad av bildhuggaren Bernhard Källström i Påskallavik

Den vackra galjonsbilden skulpterad av bildhuggaren Bernhard Källström. En ovanlig syn så sent som 1941. Foto från Sjöfartsmuséet i Göteborg.

Borgila på leveransprovturen från Oskarshamns varv. Foto från Wingrens Skeppsmäklerikontor.

Gull-Britt av Flatvarp

Av Jan Johansson

broder till konstnären Arvid Källström. Motivet var en kvinnofigur med en sköld och bokstaven W på vardera sidan. Från varje sköld löpte akteröver ett band med, på ena sidan texten "Sjömannens liv är ofta surt", och på den andra sidan "Sjöfarten prisas i orostider".

Borgila säljs

Den 8 oktober 1948 kolliderade Borgila med tremastskonaren Nanna av Stockholm söder om Trädgårdsgrund i Kalmarsund. Borgila klarade sig lindrigt undan medan Nanna åsamkades ovanbordsskador. (Om Nanna kan Du läsa mera under vinjetten Frågor och Svar i detta nummer).

1 januari 1951 var det åter dags for försäljning. Nu var det Rederi AB Ann-Britt i Bleket som köpte motorseglaren for 365 000 kronor. Bakom detta rederi stod skeppsredare Lennart Pettersson, Bleket som också var majoritetsägare i Tjörns Omnibustrafik AB och hans broder sjökapten Åke Pettersson, Skärhamn. Borgila fick nu namnet Gull-Britt för att passa in i rederiets namnserie. Seglationsåret 1951 var gott och det gick bra för rederiet. År 1952 bytte man ut maskineriet mot en 5-cylindrig Alpha diesel om 330 hk.
Trots bemanningsregler låg motorseglarna inte längre i tiden. År 1956 förlängdes Gull-Britt vid Falkenbergs varv, riggades ner och blev renodlat motorfartyg. Lastförmågan ökade till 525 ton. På våren 1957 ersattes det gamla däckshuset med ett nytt vid Djupviks varv.
Fartyget blev Rederi AB Ann-Britt troget tills i april 1964 då den idag ej helt okände Dag Engström på Lilla Kornö utanför Lysekil köpte henne. Priset var nu uppe i 425 000 kronor.

Rederi AB Teco

Gull-Britt av Bleket med last och under god gång. Foto från Svensk Sjöfarts Tidning.

En vacker vinterbild från hamnen i Bleket den 3.e mars 1963. Foto Krister Bång.

Gull-Britt går på export

Lindeberg seglade Gull-Britt i knappt tre år. I mars 1981 köptes hon för 620 000 kronor av Rolf Erik Salmelin, Kimito, Västanfjärd, Finland. Hemorten blev Åbo och Gull-Britt fick byta namn till Yvonne.

Därefter följde en rad försäljningar under ett par år: I januari 1984 såldes hon till Jarmo Tamminen med Pargas som hemort och i april året därpå till Pargas Shipping O/Y, Pargas

Hösten 1985 lades hon upp i Lovisa och i oktober såldes hon på exekutiv auktion till Independent Rahoitus O/Y i Helsingfors, vilket också blev fartygets hemort.

Åter till fäderneslandet

Den 16 juli 1988 bogserades Yvonne iväg från upplaget i Lovisa, Destinationen var Stockholm. Hon hade köpts för 135 000 kronor av Albert Evers i Haninge. Kan detta möjligen vara samme Albert Evers som ägde Borgila drygt 40 År tidigare? Den före detta motorseglaren återfick dopnamnet Borgila och hemorten blev Stockholm. Borgila lades upp i Hammarbyhamnen

Bara ett par månader senare såldes Borgila vidare. Köpare var Malte Berggren med firma Rexes i Stockholm och priset hade gått upp till 300 000 kronor.

Borgila blir fotostudio

Officiella ägare till Borgila var mellan maj 1989 och Januari 1991 Obligentia Finans Ost AB i Stockholm och därefter Östgöta Enskilda Finans AB, också i Stockholm. Man får en fingervisning om det nedlagda arbetet i fartyget då priset i maj 1989 var 550 000 kronor och i januari 1991 2 980 600 kronor!

Ett stort tack till Leif Evertsson och Tore Olsson som varit behjälpliga med uppgifter.

Yvonne inköptes till Stockholm 1988 och återfick dopnamnet Borgila. Till en början låg hon i Norra Hammarbyhamnen men flyttades snart till motsatta sidan av kanalen, där denna bild är tagen. Efter diverse arbeten togs Borgila till sin nuvarande plats vid Söder Mälarstrand. Foto: Jan Johansson den 2 juli 1989.