Logga in


M/S Gunilla

Motorseglaren Gunilla inköpt av Rederi Tellus 1940

 

Artikeln är saxad ur Länspumpen 1998:3 skriven av Krister Bång, som givit sitt tillåtelse att publicera här! Idag finns fartyget kvar som skolskepp Öckerö se Wikipedia och Facebook.

 

Till höger, Gunilla från 2016, Foto, Jörgen Hansson, Operativ chef , T/S Gunilla. Klicka på bilden så visas en Video.


Gunilla levererades den 19 december 1940 till Rederi AB Tellus i Oskarshamn.

Gunilla från Oskarshamn

Av Krister Bång 

Enligt obekräftade uppgifter förde svenska staten i slutet av 1930-talet allvarliga diskussioner med Oskarshamns Varv om byggandet av u- båtar. Varvet var tydligen övertygat om att få denna order och på grund av detta köpte man in plåt till nybyggena. Någon officiell order kom dock aldrig och så stod man där med sin plåt.
Runt om i landet började de mindre varven producera moderna motorseglare. Sölvesborgs Varv, Lödöse Varf och Karlstads Varv var först. Kalmar Varv skulle senare visa sig bli en storproducent.
Oskarshamns Varv hade också tagit fram ett motorseglarkoncept. Hoten mullrade ute i Europa och det satte skärpan på alternativa framdrivningsmöjligheter. Nere i Holland byggdes moderna coasters som både midskepps- och akter- byggen. Lastkapaciteten for dessa var ofta omkring 400 ton.
I januari 1939 meddelade varvet att man fått en order på en motorseglare om 375 ton dW från Rederi AB Tellus i Oskarshamn. Bakom detta rederi dolde sig ingenjör Arthur Wingren.

Släkten Wingren

Arthur Wingren tillhörde den välkända skeppsredarsläkten Wingren i Oskarshamn.
Fadern, Olof Wingren, föddes den 20 oktober 1843 i Onslunda i Skåne. Han växte upp i ett folkskollärarhem. Olof utbildade sig till skomakare men övergav det yrket och gick i stället 1864 till sjöss.
Så småningom blev Olof sjökapten och kom mer eller mindre av en slump till Oskarshamn 1876. Där rådde högkonjunktur och redan efter två år kunde han inköpa briggen Bazar från Tyskland vilken han själv förde befälet på. Han slog sig ihop med skeppsredare J. Ingemansson i Mörrum och tillsammans köpte de en fullriggare som fick namnet Eleonora. Dessa båda fartyg såldes efter hand och ersattes av en annan fullriggare, Wagola. Denna blev i sin tur kondemnerad efter en kollision i Engelska kanalen.
Den 1 januari 1887 startade Olof Wingren sin firma i Oskarshamn. På en konkursauktion kom han över tre segelfartyg som han satte i fart på England. Olof började importera kol därifrån och startade kolhandel hemma i Småland.


Fartygets eleganta skrov görs klart för sjösättning. Tidningsurklipp

Den 19 januari 1898 bildade Olof Wingren Rederi AB Orion for att bedriva fraktfart med ångfartyg. I bolagsordningen skrevs in att man skulle "bedriva fraktfart på närmare eller avlägsnare farvatten" Under detta bolags verksamhetstid, det avvecklades 1918 då det sista fartyget såldes, ägde man ångarna Seaton, Tekla, Mercurius, Cairo, Orion och Ariel. Dessutom ägde Olof Wingren segelfartygen Betty, Mårten, Saga och Margareta under kortare eller längre perioder.
Rederirörelsen återupptogs 1922 då Olof Wingren personligen av Oskarshamns Varv köpte den nybyggda ångaren Gunnel. Den överlät han genom gåva 1933 på sönerna Jonny och Ragnar. Ar 1927 utökade han flottan genom att från England inköpa ångaren Yukon som fick namnet Torkel.
Vid 90 års ålder drog sig Olof tillbaka från rederirörelsen och Torkel överlämnades som gåva till sonen Arthur. Kol- och vedaffären drev han fram till 95 års ålder. Han avled den 12 juli 1941 nära 98 år gammal. Olof Wingren var också brittisk vicekonsul i Oskarshamn.

Sonen Arthur föddes i Oskarshamn den 12 februari 1887. Efter praktik vid skeppsvarv i Tyskland och England utbildade han sig till ingenjör och utexaminerades från Chalmers 1911. Därefter fortsatte han praktiken i Tyskland och USA och även vid Finnboda Varf innan han 1915 återvände till Oskarshamn.
År 1918 köpte han tillsammans med några andra oskarshamnsbor Saltviks varv. Senare samma år hade han förvärvat aktie- majoriteten 1 bolaget. Verksamheten kom i gång och man började bygga skutor. Men som sa många varv vid denna tid uppstod snart problem med lönsamheten och 1921 gick varvet i konkurs (läs mer om Saltviks varv på sidan 12 i denna tidning).
Efter övertagandet av Torkel bildade Arthur Rederi AB Tellus den 15 februari 1934. Två år senare inköptes ångaren Torsten vilken emellertid förliste utanför Vinga i maj 1940.

Borgila (innerst) och Gunilla (ytterst) upplagda i Granudden i Saltvik 1944. Nu hade skroven målats svarta utan att fartygen varit igång. Varför? Foto Anders Björkman.

Arthur Wingren var en varm förespråkare for motorseglare. Han ansåg att utbildning på segelfartyg borde behållas och han ordnade plats för tre elever på Gunilla. Arthur Wingren inköpte senare också systerfartyget Borgila.
Arthurs intresse för motorseglare tog sig också uttryck i att han från Sixten Groth i Sjötorp mottog Baltica (1940) och från Pukaviks Skeppsvarv Orion (1945), Ariel (1947) och Eolus (1948).

Arthur Wingren avled i mars 1953. Han var då 66 år gammal. Därefter upplöstes Rederi AB Tellus och fartygen såldes.

Galjonsfiguren utfördes av konstnären Arvid Källström

En modern motorseglare

Den beställda motorseglaren var alltså på 375 ton. Fartyget skulle byggas i Lloyds högsta klass med isförstärkning, förses med dubbelbotten och utrustas for nordsjöfart men även för "avlägsnare" vatten. Besättningen hade sina utrymmen förut. Akterut i poopen gjordes inredning för befälhavare, styrman och motorskötare. Dessutom salong, kök, WC, dusch- och tvättrum samt förråd. Fartyget försågs även med centralvärme och elektriskt ljus.

Nybygget riggades med tre master och försågs med clipperstäv, som kom att prydas av en galjonsbild av en kvinna i helfigur (påklädd) utförd av konstnären Arvid Källström i Påskallavik. Hon utrustades också med en trecylindrig semidiesel av Jönköpings Motorfabriks tillverkning. Leverans beräknades ske i slutet av 1939. Varvet meddelade samtidigt att man även skulle bygga ett liknande fartyg på spekulation.

Från varvets sida var man mycket nöjd med ordern eftersom man därigenom kunde bereda en jämnare sysselsättning för sin personal än att enbart vara hänvisad till reparationsverksamhet.

Den beräknade leveranstiden visade sig vara lite väl optimistiskt tilltagen. Först den 11 maj 1940 kunde fartyget sjösättas. Gudmor var Arthur Wingrens fru, Emely, som gav fartyget namn efter parets dotter, Gunilla.

Levereras och läggs upp

Den 19 december 1940 kunde hon levereras till beställaren, Rederi AB Tellus, vid en provtur ut mot Blå Jungfrun. De företagna fartproven visade att fartyget kom upp i över nio knop på lätten. Även seglen provades men vinden var för svag för att man skulle få någon uppfattning om seglingsförmågan. Efter provturen lades Gunilla upp vid Granudden i Saltvik, där även senare systerfartyget Borgila anslöt sig. Nybyggnadspriset för Gunilla var 135.000 kr.

Våren 1945 tog andra världskriget slut och man började rusta ut Gunilla. Hon sattes i fart under juli månad och seglade sedan för Wingrens fram till 1953 då Arthur avled. Änkan och döttrarna ville inte fortsätta rederirörelsen utan Gunilla såldes.

Fartyget kommer till Gotland

Damerna erbjöds 300.000 kr för fartyget men lyckades fa upp budet till 315.000 kr. Ropare var AB Rob. Myrsten i Slite som övertog henne liggande i torrdocka i Kalmar. Befälhavare ombord blev Nils-Hugo Johansson-Hartle som även under tiden i Oskarshamn fört fartyget.
AB Rob. Myrsten bildades i december 1947 under namnet Rederi AB Gaist. Bolagets styrelse bestod, förutom av Robert Myrsten själv, av svärfar Nils Hartzell och frun, Birgitta Myrsten. År 1948 inköpte man ångaren Forshult, byggd vid Eriksberg 1918, som man gav namnet Rauken Denna ångare avyttrades i juni 1952.
Rederi AB Gaist bytte i november 1951 namn till AB Rob. Myrsten.

Som framgår av tabellen sysselsattes Gunilla huvudsakligen med kalkstenslaster från norra Gotland (Smöjen, Bungenäs, Furilden och Strå) till Oxelösund och Stora Vika. Hon blev det sista fartyget som lastade massaved från Lauterhorn på Fårö. Hon gick också mycket med massaved färdigbuntade från Gotland till Vallvik utanför Stugsund. Då lastade man med egen vinsch.


Redan då fartyget köptes till Gotland planerade man att förlänga det. Det diskuterades många olika förslag. Ett t. ex. var att förlänga med 9,9 meter och förse det bara med en mast. Till sist beslutade man sig för att förlänga med 8,25 meter och ha två master. Operationen innebar också att Gunilla byggdes om till ett rent motorfartyg.
Den 27 oktober 1953 skrevs kontrakt med Nya AB Falkenbergs varv om att förlänga fartyget. Hon skulle komma till varvet medio februari 1954 och själva förlängningen skulle genomföras på högst sex veckor. Priset för operationen var 95 000 kr. Om merarbete skulle utföras skulle detta debiteras till "lägsta taxa".
Förlängningen gick som beräknat och den 29 mars 1954 kunde fartyget återlevereras. Dessutom hade man också passat på att göra diverse merarbeten och den slutliga notan gick på 136 459 kr.

Gunilla gick tidvis också med kalksten från Ahr på norra Gotland till Luleå. Hamnen i Ahr ägdes av Norrbottens Jernverk i Luleå. Man seglade med sleeperlast från Slite till Sundsvall. I Norrland lastades bly, koppar- och sliglaster från Rönnskar till Köpenhamn, ibland via Oskarshamn som hade ett kopparverk. Då var Boliden uppdragsgivare. Någon gång fraktades järn och stål från Luleå till Rotterdam.

Efter förlängningen planerade man ytterligare förbättringar. Vårvintern 1955-56 bytte man maskin och installerade en MAK Msu 423, 4 S.C.S.A. 6 cyl på 390 hk. till en kostnad av 103 000 DM. Man passade också på att bygga nytt akterskepp till ett pris av 125 000 kr. Allt utfördes vid Sölvesborgs Varv och Gunilla kunde åter träda i tjänst i mitten av maj 1956. Det var precis ratt tid punkt för ombyggnaden eftersom sjöfarten den våren var helt lamslagen av köld och kraftiga ismassor.


På provtur, efter förlängningen den 24 mars 1954.

Som bilfärja till Öland

En ny och något udda sysselsättning för en gammal motorseglare tog sin början 1958. Gunilla sattes då in i passagerartrafik mellan Oskarshamn och Byxelkrok på norra Öland, dar hon ersatte ångaren Solö som gått på linjen tidigare. Initiativtagare var Wingrens Skeppsmäkleri i Oskarshamn som också blev ombud på orten. Första avtalet gällde två år med förlängning. Första turen gick den 4 juni 1958 och den firades med pompa och ståt.

Orkester fanns med ombord. Man gjorde två turer om dagen- En morgontur med avgång från Oskarshamn kl 06.00 med ankomst till Byxelkrok två timmar senare. Man återvände klockan 09.00 och var tillbaka i Oskarshamn kl 11.00. Kvällsturen avgick 16.00 och man var tillbaka 22.00. Denna sommartrafik avslutades den 24 augusti. Gunilla hade passagerarcertifikat for 349 passagerare och man tog även med sig bilar. 26st kunde man ta vid varje tur, 13 st i lastrummet och lika många på däck. Vid gynnsamma tillfallen och nar bilarna var små kunde man komma upp till 31 st.

Under första året på linjen Oskarshamn - Byxelkrok transporterades 13 694 passagerare och 2533 personbilar. Seglationen gick programenligt utan några inställda turer eller skador. Nettovinsten uppgick till 40 000 kronor Det var alltså stor succé för Gunilla på traden och egentligen var man betjänt av ett större fartyg. Det som satte stopp var hamnen i Byxelkrok - Den var för liten. Det var nätt och jämt att Gunilla kom in. Man måste lagga till ute på nocken av piren och kunde alltså inte lagga fartyget längs med kajen. Ett sådant förfarande hade säkert inte godkänts idag.


En härlig vinterbild når fartyget nedisat nått hamn. Foto Agne Månsson

Galjonsfiguren, som under några år förvarats på Gotland, överlämnades sommaren 1958 av skeppsredare Robert Myrsten som gåva till Oskarshamns Sjöfartsförening. Gesten var mycket uppskattad och Oskarshamns stad bjöd på lunch innan följet gjorde en tur med Gunilla över till Öland.

Åter i fraktfart

I september 1958 gick man efter slutlossning i København på lätten till Rotterdam för att hämta hem virke som använts av bolagsbåten Dalhem när hon gick med Volvo-bilar. I Rotterdam låg även en annan slitebåt, Gaist, så det var naturligt att bjuda in besättningarna på ärtmiddag ombord på Dalhem. Virkeslasten lossades i Slite.
Samma höst fick Gunilla maskinhaveri i Bottenhavet då hon var på resa med bly från Rönnskär. Till all lycka var vädret lugnt och fartyget kunde bogseras in till Holmsund av Siljan från Skärhamn.
Inför sommarsäsongen 1959 målades fartyget i Slite av personal från Slite Cement för att det skulle vara i bästa skick infor sin nya sejour (12 juni-24 augusti) i Ölandstrafiken. Dessutom byggdes en cafeteria på förkant. Delar av detta virke finns idag i någon sommarstuga på norra Gotland.
Inför säsongen 1959 gjordes tidtabellen om något. Sålunda avgick Gunilla från Oskarshamn kl 07.00 och 16.30 och på efter- säsongen gjorde man bara en tur om dagen.
Även sommaren 1960 gick Gunilla i Ölandstrafik, Rederi AB Nordö startade då trafik mellan Grankullavik och Klintehamn med Nordpol och önskemålet var naturligtvis att samordna tidtabellerna.


Galjonsfiguren finns hos Oskarshamns Sjöfartsförening. Foto: Lennart Martinson.


Monica vid kaj i Odense.

Såld till Tjörn

Den 24 februari 1961 såldes Gunilla från Gotland. Ropare var bröderna Frithiof och Birger Andersson i Skärhamn med hälften var. Nu döptes fartyget om till Monica. Bröderna gav 500 000 kr for sitt nyförvärv.
Andersson hade då precis sålt sin tidigare Monica (byggd 1922 i Emden) till Åstol och fick nu på detta satt ett både nyare och större lastfartyg.
Under sin tid i Skärhamn sysselsattes hon mest i Östersjöfart.
I mars 1963 avyttrade Birger sin hälft till sin bror for 250 000 kr och Frithiof blev därmed ensam ägare till Monica.

Åter till Oskarshamn

Tiden i Skärhamn varade fram till mars 1965. Då kom han överens med AB Tyra- rederiet i Oskarshamn om försäljning av fartyget for 560 kr och på så sått fick hon åter sin ursprungliga hemort. Givetvis fick hon också tillbaka sitt ursprungsnamn, Gunilla. Bakom Tyrarederiet stod tulltjänstemannen Hans-Olof Hägg och brandmannen Johnny Svensson, Rederiet hade sedan tidigare det lilla passagerarfartyget Thyra, som man använde i fart i Kalmarsund. Detta fartyg återfinns idag på Donsö som museifiskefartyg.

Återvände till Skärhamn

Sejouren i Oskarshamn blev dock kort. Redan i oktober 1967 såldes fartyget till AB Manzano i Göteborg med Lennart Kihlberg i spetsen. Han såldes henne vidare tämligen omgående och den 29 december samma år var han överens med Ivar Kristiansson i Skärhamn om försäljning dit. Tiden i Skärhamn blev lång och odramatisk. Gunilla visade sig vara en god lastdragare. Några haverier eller andra missöden rapporterades inte.
Under den första tiden, 1968-1974 sysselsattes fartyget främst med transport av trä mellan Finska Viken och England. Någon gång lossades lasten också i Frankrike. Som returfrakt hade man lera från Par till Hamina. Ibland hämtade man virke också i Vänern. År 1974 upphörde dessa trälaster sedan man börjat paketera virket och man därför börjat använda specialfartyg.
Gunilla gick sedan mest i östersjöfart, Dominerande laster var spannmål och foderväxter. I december 1996 lossade fartyget sin sista last av vete i Göteborg. Hon gick sedan till Rönnäng for att övertas av nya ägare.  

Gunilla blir gymnasieskola

På Öckerö har skolan under ett tjugotal år haft nära samarbete med Föreningen Mot bättre vetande (MBV), Tanken var att man skulle engagera ungdomarna på ön till gemenskap och till ansvarsfull fostran. For ändamålet köpte man in den gamla motorseglaren Hawila som man tillsammans rustade upp. Senare inköptes också den gamla livräddningskryssaren Astrid Finne för att användas på samma sätt.
Erfarenheterna från dessa fartyg var mycket goda och man beslutade sig för nästa steg, en gymnasieskola tillsammans med Öckerö Kommun där eleverna studerar sex månader i land och tre månader ombord på ett fartyg.
Det gällde nu bara att hitta ett lämpligt fartyg. Det var inte det lättaste. Man var med och bjöd på Lady Ellen men hon gick till en annan köpare. Snart nog hade man fastnat för Gunilla men hon var fortfarande i fraktfart och var inte till salu Man gjorde emellertid upp med Ivar Kristiansson om köp när han skulle sälja och i januari 1997 kunde MBV ta över fartyget for 1 585 000 kr. Köpet finansierades genom ett räntefritt lån på fyrtio år.
Gunilla i full aktion på ett dimmigt och vågigt hav.

Fartyget byggs om fullständigt

Nu gällde det att få Gunilla funktionsduglig for sin nya sysselsättning. Man gick ut med offertförfrågningar till fem olika varv, men det var bara två som var intresserade. Det var Oskarshamns Varv och Ö-Varvet på Öckerö. Offerterna låg nästan lika och då valde man att bygga om henne på hemmaplan, d.v.s på Ö-Varvet. Som underleverantör har man använt bl.a. Gryts Varv som byggt den förlängda poopen och byssan på däck. 

 

På nyårsafton 1969 passerade Gunilla Göteborg på väg upp i Göta Kanal. Foto: Krister Bång

Gunilla behövde dock inte gå till Gryt för montering utan delarna kom med lastbil till Öckerö.

Det var inte fråga om att återställa henne i ursprungligt skick, men ville ändå ge fartyget ett utseende som väcker uppmärksamhet dit hon kommer. Efter olika diskussioner kom man fram till att rigga henne som tremastad bark. Man hittade den gamla ritningen på clipperstäven och man beslutade sig for att återställa den. Man har också beställt en replik av galjonsbilden som kommer att pryda fartyget.
Styrhytten har kapats ett däck och man har förlängt poopen föröver for att få utrymme för lärare och befäl. Förut på däcket har byggts en byssa och en mäss för eleverna. Lastrummet utrustas med fyrbäddshytter för eleverna, Det finns plats för 38 stycken. Akter därom ligger en stor sal som kan användas som skolsal. Den kan också delas av till studierum och på fritiden kan den användas som samlingssal.


Fartyget kommer att förses med 1 200 kvadratmeter segelyta. Dessa segel tillverkas av Syversens Segelmakeri på Smögen. Motorn, en Mak, är i utmärkt skick och kommer bara att ses över. Nya hjälpmotorer installeras dock.
Man räknar med att hela ombyggnaden kommer att gå på cirka 20 miljoner kronor. Det mesta av detta är redan finansierat.
 

För Föreningen Mot bättre vetande var detta projekt kanske i största laget. Man bildade därför ett eget rederi, Rederi AB Gunilla, med eldsjälen Lennart Martinson som vd. Så fort registreringen var klar överfördes hon den 20 februari 1997 på detta bolag. MBV har 51 % av aktierna. Resten har utbjudits och det är många re- dare som nappat och köpt aktier. Aktiekapitalet är 700 000 kr.

Hur kommer fartyget att fungera?

Tanken är att eleven varje år skall läsa sex månader på skolan på Öckerö och tre månader ombord på Gunilla. Tiden ombord skall vara praktiskt inriktad. När man läser intendentur lär man sig inköp av varor (proviant). Pris, näringsvärde, miljö och hållbarhet. Tillagning av mat ingår också på schemat.

Genom att besöka många hamnar i olika länder lär man språk och den mångfald av kultur som finns. Tanken är att man samtidigt knyter kontakter som kan vara till nytta i framtiden. Eleven lår sig också navigation och maskinteknik. Där kommer både matematik och kemi in i bilden.
Gunilla avgår varje år den 20 augusti från Öckerö. Under tre månader är man i Europa med årskurs två. Besättningsbyte till årskurs ett sker sedan i Cadiz i Spanien. Därifrån seglar man ner mot Amazonas där man studerar regnskogsproblematiken och den annorlunda kultur man har där. Vidare går seglatsen uppåt Västindien och på Jamaica är det tänkt att den tredje årskursen skall ta vid.
Treorna fortsätter långs USA och Canada och seglar över Atlanten hem igen till Öckerö, där man beräknas glida in i hamnen den 10 maj lagom för att avlägga studentexamen.
Under sommaren går fartyget i nordliga farvatten och deltager i t.ex. Tall Ships Race eller Nordisk Seglats.

Åter till ursprunget

Skeppsredare Arthur Wingren var en varm förespråkare för utbildning på segelfartyg. Han inrättade plats för elever ombord. Han hade säkert varit lycklig om han hade vetat att Gunilla nu kommer att användas till utbildning i stor skala.

Ett stort tack till Agne Månsson och Lennart Martinsson som kommit med värdefulla uppgifter till artikeln.

Så här tänker man sig att Gunilla ska se ut  när hon levereras i maj 1999. Akvarellen utförd av konstnären Allan Palmer, Mariehamn.

Barken Gunilla 2016

Gunilla som hon ser ut idag. Bilden tagen från Facebook för T/S Gunilla. T/S står för Training Ship. Foto, Jörgen Hansson, Operativ chef , T/S Gunilla.

About cookies User: Visitor Modified: 9 november 2018 Copyright © 2015 www.wingren.se All Rights Reserved