Enligt obekräftade uppgifter förde svenska staten i slutet av 1930-talet allvarliga diskussioner med Oskarshamns Varv om byggandet av u- båtar. Varvet var tydligen övertygat om att få denna order och på grund av detta köpte man in plåt till nybyggena. Någon officiell order kom dock aldrig och så stod man där med sin plåt. Runt om i landet började de mindre varven producera moderna motorseglare. Sölvesborgs Varv, Lödöse Varf och Karlstads Varv var först. Kalmar Varv skulle senare visa sig bli en storproducent. Oskarshamns Varv hade också tagit fram ett motorseglarkoncept. Hoten mullrade ute i Europa och det satte skärpan på alternativa framdrivningsmöjligheter. Nere i Holland byggdes moderna coasters som både midskepps- och akter- byggen. Lastkapaciteten for dessa var ofta omkring 400 ton. I januari 1939 meddelade varvet att man fått en order på en motorseglare om 375 ton dW från Rederi AB Tellus i Oskarshamn. Bakom detta rederi dolde sig ingenjör Arthur Wingren. Släkten WingrenArthur Wingren tillhörde den välkända skeppsredarsläkten Wingren i Oskarshamn.
Från varvets sida var man mycket nöjd med ordern eftersom man därigenom kunde bereda en jämnare sysselsättning för sin personal än att enbart vara hänvisad till reparationsverksamhet.
Den beräknade leveranstiden visade sig vara lite väl optimistiskt tilltagen. Först den 11 maj 1940 kunde fartyget sjösättas. Gudmor var Arthur Wingrens fru, Emely, som gav fartyget namn efter parets dotter, Gunilla. Levereras och läggs uppDen 19 december 1940 kunde hon levereras till beställaren, Rederi AB Tellus, vid en provtur ut mot Blå Jungfrun. De företagna fartproven visade att fartyget kom upp i över nio knop på lätten. Även seglen provades men vinden var för svag för att man skulle få någon uppfattning om seglingsförmågan. Efter provturen lades Gunilla upp vid Granudden i Saltvik, där även senare systerfartyget Borgila anslöt sig. Nybyggnadspriset för Gunilla var 135.000 kr. Våren 1945 tog andra världskriget slut och man började rusta ut Gunilla. Hon sattes i fart under juli månad och seglade sedan för Wingrens fram till 1953 då Arthur avled. Änkan och döttrarna ville inte fortsätta rederirörelsen utan Gunilla såldes. Fartyget kommer till GotlandDamerna erbjöds 300.000 kr för fartyget men lyckades fa upp budet till 315.000 kr. Ropare var AB Rob. Myrsten i Slite som övertog henne liggande i torrdocka i Kalmar. Befälhavare ombord blev Nils-Hugo Johansson-Hartle som även under tiden i Oskarshamn fört fartyget.AB Rob. Myrsten bildades i december 1947 under namnet Rederi AB Gaist. Bolagets styrelse bestod, förutom av Robert Myrsten själv, av svärfar Nils Hartzell och frun, Birgitta Myrsten. År 1948 inköpte man ångaren Forshult, byggd vid Eriksberg 1918, som man gav namnet Rauken Denna ångare avyttrades i juni 1952. Rederi AB Gaist bytte i november 1951 namn till AB Rob. Myrsten.
Redan då fartyget köptes till Gotland planerade man att förlänga det. Det diskuterades många olika förslag. Ett t. ex. var att förlänga med 9,9 meter och förse det bara med en mast. Till sist beslutade man sig för att förlänga med 8,25 meter och ha två master. Operationen innebar också att Gunilla byggdes om till ett rent motorfartyg. Den 27 oktober 1953 skrevs kontrakt med Nya AB Falkenbergs varv om att förlänga fartyget. Hon skulle komma till varvet medio februari 1954 och själva förlängningen skulle genomföras på högst sex veckor. Priset för operationen var 95 000 kr. Om merarbete skulle utföras skulle detta debiteras till "lägsta taxa". Förlängningen gick som beräknat och den 29 mars 1954 kunde fartyget återlevereras. Dessutom hade man också passat på att göra diverse merarbeten och den slutliga notan gick på 136 459 kr.
Som bilfärja till ÖlandEn ny och något udda sysselsättning för en gammal motorseglare tog sin början 1958. Gunilla sattes då in i passagerartrafik mellan Oskarshamn och Byxelkrok på norra Öland, dar hon ersatte ångaren Solö som gått på linjen tidigare. Initiativtagare var Wingrens Skeppsmäkleri i Oskarshamn som också blev ombud på orten. Första avtalet gällde två år med förlängning. Första turen gick den 4 juni 1958 och den firades med pompa och ståt.
Åter till OskarshamnTiden i Skärhamn varade fram till mars 1965. Då kom han överens med AB Tyra- rederiet i Oskarshamn om försäljning av fartyget for 560 kr och på så sått fick hon åter sin ursprungliga hemort. Givetvis fick hon också tillbaka sitt ursprungsnamn, Gunilla. Bakom Tyrarederiet stod tulltjänstemannen Hans-Olof Hägg och brandmannen Johnny Svensson, Rederiet hade sedan tidigare det lilla passagerarfartyget Thyra, som man använde i fart i Kalmarsund. Detta fartyg återfinns idag på Donsö som museifiskefartyg.Återvände till SkärhamnSejouren i Oskarshamn blev dock kort. Redan i oktober 1967 såldes fartyget till AB Manzano i Göteborg med Lennart Kihlberg i spetsen. Han såldes henne vidare tämligen omgående och den 29 december samma år var han överens med Ivar Kristiansson i Skärhamn om försäljning dit. Tiden i Skärhamn blev lång och odramatisk. Gunilla visade sig vara en god lastdragare. Några haverier eller andra missöden rapporterades inte.Under den första tiden, 1968-1974 sysselsattes fartyget främst med transport av trä mellan Finska Viken och England. Någon gång lossades lasten också i Frankrike. Som returfrakt hade man lera från Par till Hamina. Ibland hämtade man virke också i Vänern. År 1974 upphörde dessa trälaster sedan man börjat paketera virket och man därför börjat använda specialfartyg. Gunilla gick sedan mest i östersjöfart, Dominerande laster var spannmål och foderväxter. I december 1996 lossade fartyget sin sista last av vete i Göteborg. Hon gick sedan till Rönnäng for att övertas av nya ägare. Gunilla blir gymnasieskolaPå Öckerö har skolan under ett tjugotal år haft nära samarbete med Föreningen Mot bättre vetande (MBV), Tanken var att man skulle engagera ungdomarna på ön till gemenskap och till ansvarsfull fostran. For ändamålet köpte man in den gamla motorseglaren Hawila som man tillsammans rustade upp. Senare inköptes också den gamla livräddningskryssaren Astrid Finne för att användas på samma sätt.Erfarenheterna från dessa fartyg var mycket goda och man beslutade sig för nästa steg, en gymnasieskola tillsammans med Öckerö Kommun där eleverna studerar sex månader i land och tre månader ombord på ett fartyg. Det gällde nu bara att hitta ett lämpligt fartyg. Det var inte det lättaste. Man var med och bjöd på Lady Ellen men hon gick till en annan köpare. Snart nog hade man fastnat för Gunilla men hon var fortfarande i fraktfart och var inte till salu Man gjorde emellertid upp med Ivar Kristiansson om köp när han skulle sälja och i januari 1997 kunde MBV ta över fartyget for 1 585 000 kr. Köpet finansierades genom ett räntefritt lån på fyrtio år.
|