Minnen från min skolgång i Ahla skola
Jag började i småskolans första klass hösten 1927. Jag minns uppropet och att jag fick beröm av fröken Agnes Larsson för att jag kom ensam. Skolsalen var prydd av Elsa Beskows månadstavlor, som jag ännu kan minnas till färg och form. På morgnarna bad fröken "Ditt ord, O Jesu bliva må" osv, som jag ännu kan i sin gamla form. (I vår nuvarande psalmbok nr 131:4)
Min fröken var så snäll och vacker. Jag beundrade henne oerhört, hon hade ju så vackra kragar med ett litet broderi.
Vi barn fick ibland göra några gymnastiska rörelser i bänkraderna. (säkert modernt). Jag fick ta upp sångerna, för vår fröken kunde inte sjunga.
 Greta sitter längst fram som tredje från vänster. Sonja sitter längst fram som sjätte från vänster. Deras fröken heter Agnes Larsson längst bak till höger och framför henne sitter Agnes syster (Ulla?) med ett barn i knäet. |
När vi sedan skulle börja i 3-4:an måste vi dubbelanvända skolsalen i gamla folkskolan. Ena terminen läste 3-4:an på morgonen mellan klockan 08 -12 andra terminen från 12 till 16. Vi växlade om med 5-6:orna. Jag minns att det blev mörkt vintertid och att vi hade fotogenlampor. Vidare att vi läste högt stående i bänken ur "Nils Holgerssons underbara resa". Jag upplevde det jättetråkigt att höra på kamraternas läsning. Texten var för svår för det stadiet.
Fröken Olga Hallbäck gjorde mig mycket glad, eftersom hon spelade orgel och sjöng. Jag älskade psalm 22 i vår nuvarande psalmbok, särskilt vers fem, så vackra ord!
På rasterna sökte vi flickor upp den stabila gymnastikbommen som lärare Bengtsson satt upp. Där blev vi akrobater.
Den nya läraren var John Liljeström, socialdemokrat med nya idéer. Han förstod ju att det behövdes en ny skola. Den nya skolan blev vacker i enkel herrgårdsstil, med två flyglar som lärarbostäder.
Skolbyggnaden innehöll tre stora ljusa skolsalar, en gymnastiksal ena änden och ett litet bibliotek i den andra. Jag gissar även en träslöjdssal, kanske i källaren, där det senare, efter min skoltid också inrättades ett bad med bastu.
 Sonja står längst till vänster. Läraren är John Liljeström |
Det jag minns mest från min tid i fem-sexan, var att vi gav ut en tidning. Den hette "Ahla skoltidning" och vi hade en redaktion som sammanträde i biblioteket och som tog emot bidrag från alla elever som hade lust att skriva eller rita.
Idéen till tidningen var förstås John Liljeström. Han ordnade också det praktiska med dupliceringen. Jag personligen var inte nöjd med återgivningen av mina bilder. Det blev kantiga och grova tyckte jag. Vår lärare arbetade själv med utgivandet av en lärobok i naturkunskap. Han var ganska förströdd och pratade gärna för sig själv.
I syslöjd och Musik hade vi i fem-sexan Olga Hallbäck.
Den 5 april 2016 återsåg jag Ahla skola, lika vacker som i minnet, men inte så stor och alla avstånd hade krympt. Minnesbilden var barnets.
Nyköping maj-juni 2016
Sonja Wingren.