Artikel
Hej alla Wingrenare, oavsett efternamn. Det Wingrenska släktnätverket knyter samman alla olika grenar i det ”Wingrenska”. Det skapar personliga släkt och vänskapsband och små pusselbitar i vår gemensamma släkthistoria skapar sakta men säkert en helhet. Ibland skapar det också helt oväntade möten, om än i cyber, och helt oväntade pusselbitar dyker upp. Genom Mikael och Olof fick jag för några veckor sedan helt plötsligt och oväntat kontakt med, min därefter nyfunna vän Georgio från Italien, som bor strax utanför Rom.
För att förstå helheten så berättar jag det i kronologisk ordning, och inte i den ordning pusselbitarna föll på plats. För mig var allt detta nedan, helt okänt för mig sedan tidigare. År 1940, skänkte min farfar Arthur Wingren ett gevär till ”Döderhults skytteförening” utanför Oskarshamn. Geväret var av märket Carl Gustav m96, kaliber 6,5x55, i dagligt tal ofta benämnt som ”Mauser”. Detta var ett mycket vanligt gevär och det tillverkades i tre olika fabriker i sammanlagt hundratusentals exemplar. Under kriget var det mycket vanligt att personer som kunde bekostade gevär till skytteföreningar, då dessa sågs som en del av totalförsvaret, eller tom köpte in luftvärnskanoner eller maskingevär till lokala hemvärn/motsvarande.
Att Arthur skänkte ett gevär till en skytteförening var inte alls konstigt för sin samtid.
Geväret hade ett silvermärke på kolven med texten ”Gåva av ing Arthur Wingren”. Stämplar och annat på silvermärket bekräftar årtalet 1940, och att det var i Oskarshamn.
Ungefär tio år senare besökte min halv-farbror Tomas (då styvson till Arthur) skytteföreningen i Döderhult som en del av en idrottslektion i realskolan. Han fick då en bössa tilldelad sig, men instruktören bytte då ut denna bössa och gav Tomas ett annat vapen. - Det vapen med silvermärket och med Arthurs namn. Efter detta så är det helt okänt vilka vägar detta vapen har vandrat.
Tills, en Italienare , Georgio, för några veckor sedan går in i en vapen/jaktbutik utanför Rom för att köpa ett Schweiziskt gevär som han har lagt ögonen på. Men av lite olika anledningar så köper han inte det vapnet, utan ett svenskt Carl Gustav m96 gevär. Och…..detta gevär har en silverbricka inskruvad i kolven med texten ”Gåva av ing Arthur Wingren”. Om det sedan inte hade varit för Georgios nyfikenhet över vapnets ursprung och vem denna Arthur var, så hade vi inte känt till att vapnet hamnat i Rom. Men, Georgio satte igång och googla och söka på namnet Arthur Wingren, och kom på så sätt i kontakt med Olof/Mikael. Via dem kom jag sedan i kontakt med Georgio. Tillsammans, där också Olof och Mikael varit behjälpliga, har vi gjort efterforskningar, fått årtal och stämplar bekräftade. Vi jobbar nu från var sitt håll. Georgio försöker spåra geväret bakåt i tiden från vapenaffären och se hur det hamnade i Italien. Jag försöker forska i vad som hände med bössan efter 1950. Kanske våra trådar möts, eller inte.
Jag hoppas kunna berätta hur detta slutar, om vi lyckas spåra vapnets historik. För mig är det inte så viktigt om det råkade vara ett vapen eller något annat. För mig är detta en spännande utmaning att sätta tänderna i. Att sedan min nyfunne italienske vän, om än i cyber, verkar var riktigt trevlig och vi dessutom delar andra intressen, gör detta bara så mycket roligare. //Per